nästan hjärntvättad

Svar till Dottern till Mammans inlägg:
För min generations del (typ unga vuxna) så tror jag det till stor del handlar om en rätt medveten smutskastningskampanj som skedde under 2010-talet. Jag var själv alldeles på väg att bli hjärntvättad av pseudointellektuella så kallde anti-feminister på youtube, och jag tror det är många som aldrig hittade en väg ut från den hålan. Argumenten de förde fram var typ: femismen har redan nått sina mål (kvinnor får rösta etc.) och tredje vågens feminister är ute efter att förtrycka män i någon slags självrättfärdig hämndkampanj. Till exempel de dåvarande diksussionerna om inkomstklyftan könen emellan avfärdades helt och anti-feministerna ansåg att det var okunskap och girighet som trollat fram uppfattningen om att en inkomstklyfta överhuvudtagets fanns. Femisterna var priviligerade människor med ett offerkomplex som inte längre hade ett förtryck att kämpa emot och därför måste hitta på det själv.

Nu kan det också vara att detta bara är sånt innehåll som just jag råkat se, men för mig kändes det som att den här typen av diskurs var mycket levande runt 2015, just då många i min ålder säkert började lära sig om feminism. Anti-feministerna lyckades trots sina halvhjärtade och totalt substanslösa argument plantera ett osäkerhetens frö. Ska man vara för jämställdhet kan man väl inte ha bara det ena könet i namnet?, tänkte jag. Eftersom mitt tonårsjag hade svårt att indentifiera det förtrycket feminister talade om fanns det något i anti-feministernas argument som hittade hem. Är kvinnor faktiskt förtryckta? Eller ska man bara tänka så för att få vara progressiv? Anti-feminismen var en effektiv agenda som lämnade en stank efter sig och öppnade dörren för Jordan Peterson och andra som sedan gjort en karriär av att måla upp feminism, progressivitet och identitetspolitik som ett hot mot demokrati. Känner någon annan månne igen sig i detta?